Man säger ju att där finns en rätt för alla frågan är bara när..
Jag har börjat tänka på kärlek så himla mycket nu på den senaste tiden, jag känner min väldigt ensam just nu men varför gör jag det?.. Kan man verkligen vilja ha en kille så här mycket? Någon man kan umgås med dag in och dag ut, älska med, pussas oh älskar att pussas. Men ändå finnas här för varandra och kunna prata om exakt allt?! Klart man kan ju prata med sin bästa vän men det är faktiskt inte samma sak, inte enligt mig..
Jag kan inte ens se en ända kärleksfilm eller en kyss utan att det kommer tårar.. Haha ni får gärna skratta åt mig men det är sant, jag blir riktigt avundsjuk på folk som går runder och kysser varandra på tex väla eller stan alltså offentligt.. Dock förstår jag inte det med kärlek för det har alltid varit jag som har blivit sårad i mina gamla förhållanden, är det inte otrogen så är det en j**la massa lögner.. Men ändå vill jag ha någon, lite svårt att förstå men det är så.. För jag vet att där finns några snälla och väldigt gulliga/romantiska killar där ute precis som i filmerna, men väldigt sälsynta.. Och man orkar ju inte springa runt och "jaga" killar? Nej det orkar jag inte, har tröttnat på det.. Kanske dags att låta killarna jobba för engång skull! Men man får väl se jag är bara 16 år och har hela livet framför mig? Men just nu hade det varit väldigt mysigt att ha en pojkvän och jag vet många kommer säga åh varför ska hon klaga och gnälla om det, jo för jag vill verkligen.. Ni har inte den känslan som jag går runt med hela dagarna, känslan som gör att man inte känner sig hel, men jag väntar och jag klagar ändå hur mycket jag vill för detta är min blogg.. :)
Kommentarer
Trackback
