Man säger ju att där finns en rätt för alla frågan är bara när..
Jag har börjat tänka på kärlek så himla mycket nu på den senaste tiden, jag känner min väldigt ensam just nu men varför gör jag det?.. Kan man verkligen vilja ha en kille så här mycket? Någon man kan umgås med dag in och dag ut, älska med, pussas oh älskar att pussas. Men ändå finnas här för varandra och kunna prata om exakt allt?! Klart man kan ju prata med sin bästa vän men det är faktiskt inte samma sak, inte enligt mig..
Jag kan inte ens se en ända kärleksfilm eller en kyss utan att det kommer tårar.. Haha ni får gärna skratta åt mig men det är sant, jag blir riktigt avundsjuk på folk som går runder och kysser varandra på tex väla eller stan alltså offentligt.. Dock förstår jag inte det med kärlek för det har alltid varit jag som har blivit sårad i mina gamla förhållanden, är det inte otrogen så är det en j**la massa lögner.. Men ändå vill jag ha någon, lite svårt att förstå men det är så.. För jag vet att där finns några snälla och väldigt gulliga/romantiska killar där ute precis som i filmerna, men väldigt sälsynta.. Och man orkar ju inte springa runt och "jaga" killar? Nej det orkar jag inte, har tröttnat på det.. Kanske dags att låta killarna jobba för engång skull! Men man får väl se jag är bara 16 år och har hela livet framför mig? Men just nu hade det varit väldigt mysigt att ha en pojkvän och jag vet många kommer säga åh varför ska hon klaga och gnälla om det, jo för jag vill verkligen.. Ni har inte den känslan som jag går runt med hela dagarna, känslan som gör att man inte känner sig hel, men jag väntar och jag klagar ändå hur mycket jag vill för detta är min blogg.. :)

Hur vet man ?
Jag har tänkt på det här .. " När kan man berätta för en kille att man tycker om honom? " tror faktiskt där finns många tjejer som tvivlar på om man ska säga det nu, är det för tidigt eller är det för sent eller hur kommer han reagera? Alltså man vet aldrig hur killar tar det och dem kanske säger så mycket fint till en men kanske inte menar det? Själv så vet jag inte alls! Jag vet en gudomligt gullig kille, men gillar jag han.. Det verkar så..
När jag känner att jag tycker om en killer då blir jag helt varm i kroppen när jag ser honom eller har väldigt svårt att prata med personen för att jag inte ska skämma ut mig! Brukar aldrig hända mig och har dock hänt två enstaka gånger men det är dem killarna jag verkligen tyckt om och även haft förhållande med, men nu händer det igen! Vilken panik man får ?! Jag vet dock inte hur jag ska mig till just nu, vi pratar dock hela tiden men träffas dock inte alls.. Liksom när man väl pratar och träffas lite då och då på tåget eller iskolan, alltså man lär ju känna personen helt annorluda och bättre om man smsar och pratar mycket, för när man träffas så pratar man ju inte om personliga saker? Och det är väl kanske så jag har fallit lite för han..
Men att bli sårad igen kommer alltid upp i tankarna.. Ska man satsa eller inte? Jag har alltid blivit sårad och mina förhållande har alltid blivit skit rent ut sagt, har det inte varit en annan brud i bilden, så har det varit att han har varit otrogen bara för en liten sak eller massvis med lögner.. Man bara helt enkelt tröttnar, men jag vill ha något jag tycker det är så sjukt mysigt att ha någon att prata med, mysa och bara helt enkelt ha kul med när man tröttnar på allt drama med vänner? Dem säger ju att där finns en för alla och det hade ju inte varit fel att hitta den "rätta" om där nu finns en sådan...
